Ordlista

Ett barnskyddsärende kan även inledas genom att föräldrarna eller barnet själv tar kontakt med barnskyddet och ber om hjälp. Då talar man om ansökan om barnskydd istället för barnskyddsanmälan.

Det barn- och familjeinriktade barnskyddet innebär att barnets behov av barnskydd utreds, klientplaner upprättas samt att stödåtgärder inom öppenvården tillhandahålls. Placering och vård utom hemmet samt eftervård är också barn- och familjeinriktat barnskydd.

Med barnatillsyningsmannen avtalar man om vårdnad om barnet och barnets rätt att träffa sina föräldrar samt om barnets underhåll efter en skilsmässa. Barnatillsyningsmannen beslutar inte om innehållet i avtalen, utan har till uppgift att bistå föräldrarna vid utarbetandet av avtalen och övervaka att avtalen inte strider mot barnets bästa. Barnatillsyningsmannen kan också fastställa faderskap och moderskap.

Vid bedömning av behovet av barnskydd och genomförande av det ska man i första hand beakta barnets bästa och söka den bästa lösningen med tanke på barnet.

Ett barnhem är en barnskyddsanstalt där det bor placerade barn och ungdomar. På ett barnhem ansvarar utbildade anställda för omsorgen om de placerade barnen och ungdomarna. I Finland är barnhemmen inte särskilt stora utan påminner om vanliga hem. Barnhemmens verksamhet är stadgad i lag och övervakas av myndigheterna.

En samhällsuppgift som har som mål att trygga en balanserad utveckling för barnet och barnets välmående. Barnskyddet delas in i förebyggande barnskydd och barn- och familjeinriktat barnskydd.

En barnskyddsanmälan innebär att en socialarbetare inom barnskyddet får kännedom om att ett barn eventuellt behöver hjälp. Barnskyddsanmälan ska göras per telefon, skriftligen eller genom att personligt besök på socialbyrån. Vem som helst som är orolig över barnets välbefinnande kan göra en barnskyddsanmälan. De myndigheter som arbetar med barn och familjer är skyldiga att göra en barnskyddsanmälan om de är oroliga för ett barns välbefinnande.

En barnskyddsanstalt är en anstalt där utbildad personal ansvarar för omsorgen om de placerade barnen och ungdomarna. Exempel på barnskyddsanstalter är barnhem, ungdomshem, mottagningshem, skolhem och familjestödscentraler. Barnskyddsanstalter kan utöver institutionsvård även erbjuda tjänster inom öppenvården. I Finland är anstalterna inte särskilt stora och syftet är att de ska påminna om vanliga hem. Anstalternas verksamhet är stadgad i lag och övervakas av myndigheterna.

Barnskyddslagen fastställer bestämmelserna rörande barnskyddet. Utöver barnskyddslagen definierar även bland annat socialvårdslagen, lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt samt barnkonventionen definierar skyddet och behandlingen av barn.

När en socialvårdsarbetare får kännedom om en person som är i behov av socialvård, bedömer arbetstagaren genast om personen har ett brådskande behov av hjälp. Personen kan själv ha kontaktat socialvården eller informationen har kommit från någon annan myndighet. Arbetstagaren träffar familjemedlemmarna flera gånger, och tillsammans dryftas situationen och hurdana tjänster som kan tillgodose behoven. Bedömningen av servicebehovet ska göras inom tre månader från det att ärendet inleddes.

Familjen eller barnet kan söka hjälp hos barnskyddet tillsammans med en anställd. Om man söker hjälp i samarbete med exempelvis skolan eller daghemmet gör man en begäran om bedömning av barnskyddsbehovet istället för en barnskyddsanmälan.

Begränsande åtgärder som används inom vården utom hemmet är exempelvis begränsning av kontakter, kroppsvisitation och fasthållande. Alla begränsande åtgärder och detaljerade villkor för användning av dem fastställs i lagen. Begränsande åtgärder får endast användas inom anstaltsvård, med undantag av begränsning av kontakter, som även får användas inom familjevård.

Brådskande placering innebär att ett barn som befinner sig i omedelbar fara kan placeras utom hemmet. Ett behov av brådskande placering kan uppstå till exempel om förhållanden i hemmet eller brister i vård av barnet omedelbart äventyrar barnets hälsa eller utveckling eller om barnets vårdnadshavare är tillfälligt oförmögna att sköta barnet och detta omedelbart äventyrar barnets hälsa och utveckling. En brådskande placering kan räcka högst 30 dagar. I vissa fall kan den förlängas med högst 30 dagar.

De ungas skyddshus hjälper ungdomar och deras familjer som befinner sig i en svår livssituation.

Delaktighet innebär att alla människor har rätt att som jämlika delta i och påverka frågor som gäller dem själva samt samhällets utveckling. I barnets delaktighet är det fråga om att barnet deltar i att definiera, genomföra och bedöma det arbete som gäller barnets angelägenheter. Barnets rätt till delaktighet i alla ärenden som gäller honom eller henne har ett mycket starkt skydd i lagen.

Eftervård är stöd och hjälp som anordnas efter att placeringen har upphört. Syftet med eftervård är att underlätta för barnet eller ungdomen att flytta tillbaka hem eller att bli självständig. Eftervården kan fortgå fram till att personen fyller 25 år.

Elevvården stöder barnets lärande och fysiska och psykiska hälsa i skolan. Elevvården kan ge stöd till ett enskilt barn eller främja välbefinnandet i hela skolan/klassen i anslutning till bl.a. förebyggande av mobbning. I skolan tillhandahålls elevvårdstjänster av skolkuratorn, skolpsykologen samt skolhälsovårdaren och skolläkaren. Elevvårdsaktörerna samarbetar vid behov och samarbetar med andra aktörer som tillhandahåller tjänster för barn och unga. Om barnet behöver stöd från elevvården, överväger man tillsammans med barnet och vårdnadshavaren de bästa möjliga metoderna för att hjälpa barnet. Den individuella elevvården grundar sig på frivillighet och förutsätter samtycke av barnet eller vid behov vårdnadshavaren.

Familjearbetaren arbetar i barnfamiljer och hjälper föräldrarna med skötsel, omsorg och uppfostran av barn samt hushållssysslor.

Familjearbete är en verksamhet som går ut på att stödja familjen så att de klarar av vardagen och olika livssituationer. Familjearbetets innehåll och verksamhetsformer varierar i olika kommuner.

Familjen får stöd och service från familjecentret. Familjecentret sammanställer social- och hälsovårdstjänsterna för barnfamiljer, bildningstjänsterna samt verksamheten i organisationer, församlingar och andra religionssamfund. De anställda vid familjecentret har ett nära samarbete för att familjerna lätt ska få den hjälp de behöver. Mötesplatserna för familjer är en del av familjecentren. På mötesplatsen kan man träffa andra familjer och få råd om var man vid behov får mer hjälp.

Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor stöder barnets och den unga personens utveckling, föräldraskap och föräldrarnas parförhållande. Familjerna kan få hjälp av en sakkunnig när det gäller barns eller familjers problem. Problemen kan hänföra sig till barnets utveckling eller beteende eller till konflikter mellan föräldrarna och svåra livssituationer. Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor ges vanligen i kommunens familjerådgivning, men ibland också i samband med annan socialservice, och ibland i samarbete mellan kommunerna.

Familjerådslag är en arbetsmetod där målsättningen är att man tillsammans med närstående som är viktiga för barnet och familjen hittar lösningar på problem. I familjerådslag möts och samtalar personer och myndigheter som är viktiga för barnets angelägenheter tillsammans.

Kommunens familjerättsliga tjänster ger hjälp när föräldrarna tänker skilja sig. Där hjälper man med avtal och utredningar som gäller barnet till exempel i anslutning till faderskap, vårdnad om barn och underhåll. Där hjälper man också till att lösa tvister, om föräldrarna har svårt att komma överens om frågor som gäller vårdnad om och umgänge med barnet. Medling i familjefrågor och barnatillsyningsmannens arbete hör till dessa tjänster.

Med familjevård menas att vården och uppfostran av samt omsorgen om det placerade barnet anordnas utanför hans eller hennes hem i ett privat hem hos en vanlig familj.

Familjevårdare är en person som ger familjevård i sitt eget hem till exempel för ett barn som placerats utom hemmet.

Förebyggande barnskydd innebär åtgärder som ordnas av olika instanser och med vilka man tryggar barnens uppväxt, utveckling och välbefinnande samt stöder föräldraskapet. Förebyggande barnskydd är särskilt stöd som erbjuds av kommunen eller andra aktörer när ett barn eller en familj inte är klienter hos barnskyddet. Förebyggande barnskydd genomförs till exempel på mödra- och barnrådgivningen samt inom den övriga hälsovården, småbarnspedagogiken, undervisningen och ungdomsarbetet. (Barnskyddslagen 3 a §)

En föregripande barnskyddsanmälan görs innan barnet föds, om det finns skäl att misstänka att barnet kommer att behöva stödåtgärder inom barnskyddet när det föds. En sådan situation kan uppstå t.ex. om föräldrarna har ett allvarligt missbruksproblem eller psykisk ohälsa. På detta sätt kan behövliga stödåtgärder, vård eller rehabilitering planeras på förhand tillsammans med kommande föräldrar.

Förskoleundervisningen är avsedd för alla barn under skolåldern ett år innan skolplikten inleds. Barnet börjar i allmänhet förskoleundervisningen samma år som barnet fyller sex år. I förskolan får barnet färdigheter och kunskaper inför skolstarten genom lek och gemensam verksamhet. Alla barn har rätt till kommunal kostnadsfri förskoleundervisning, men föräldrarna har rätt att besluta om barnet ska delta i förskoleundervisningen eller inte. I Finland erbjuds förskoleundervisning både på daghem och i skolor.

Grundlagen förutsätter att lagen iakttas i all offentlig verksamhet. Ett myndighetsbeslut får i allmänhet överklagas, och i samband med beslutet ska det anges hur och till vem besvär kan anföras över beslutet. Förvaltningsdomstolen behandlar enskilda personers och sammanslutningars besvär över beslut som myndigheterna fattat i förvaltningsärenden.

En fosterfamilj är en familj som ger familjevård åt ett barn som av barnskyddsrelaterade skäl har placerats utom hemmet. Fosterfamiljen ersätter barnets egna föräldrar när det gäller uppfostran och livsmiljö. Föräldrarna i fosterfamiljen utbildas och godkänns inför uppgiften. Barnet får under vistelsen hos fosterfamiljen träffa sina riktiga föräldrar. Fosterföräldrar kallas också för familjevårdare.

Föräldrarna i en fosterfamilj kallas för fosterföräldrar. Fosterföräldrar kallas också för familjevårdare.

Med institutionsvård avses att vården och uppfostran samt omsorgen om det placerade barnet ordnas utanför hans eller hennes hem på en barnskyddsanstalt.

Kamratstödsverksamhet är stöd där man kan dela erfarenheter med andra människor som har upplevt samma saker eller som befinner sig i samma livssituation. I verksamheten lyssnar man på andras erfarenheter och delar med sig av egna erfarenheter. Det är inte fråga om att någon lär andra eller ger expertlösningar, utan genom att lyssna på andra lär man sig förstå sina egna erfarenheter.

I barnskyddets klientplan antecknas orsakerna till att barnet och familjen behöver hjälp och som man försöker ändra. I klientplanen antecknas även hur barnskyddet kommer att hjälpa barnet och familjen samt inom vilken tidsperiod detta kommer att ske. Alla barn inom barnskyddet ska alltid ha en klientplan. Planen ska uppdateras efter behov, minst en gång om året. Vid behov görs även en egen klientplan för föräldrarna.

Barnet eller vårdnadshavaren kan själv kontakta socialvården för att söka hjälp. Dessutom kan vem som helst som är oroad över ett barns välbefinnande ta kontakt. Till exempel en anställd vid en skola eller ett daghem kan kontakta socialväsendet i barnets hemkommun tillsammans med barnet eller barnets föräldrar. Om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att kontakta en familjemedlem (t.ex. på grund av brådska), ska den rapporteringsskyldiga göra en barnskyddsanmälan. Efter att kontakten tagits börjar situationen utredas och barnets vårdnadshavare kontaktas. Varje kontakt utreds och vid behov inleds en bedömning av servicebehovet.

Man kan vända sig till medling i familjefrågor när föräldrarna funderar på att skilja sig eller redan har gjort det. Där hjälper man makarna att hitta lösningar på konflikter genom medling. Särskild uppmärksamhet fästs vid barnens situation. Vid medlingen försöker man finna en lösning som gör det möjligt för barnet att bevara goda relationer med båda föräldrarna också när de skiljer sig.

I Finland är rådgivningsverksamheten en kostnadsfri service som hjälper med hälsovården av barn. Blivande mammor besöker mödrarådgivningen redan under graviditeten. På mödrarådgivningen följer man upp mammans och det kommande barnets välbefinnande. På barnrådgivningsbyrån följer man upp tillväxten och utvecklingen hos barn under skolåldern.  Barnen får nödvändiga vaccinationer på rådgivningsbyrån.

Omhändertagande (huostaanotto) Omhändertagande innebär att ansvaret för vården och uppfostran av barnet övergår till myndigheterna. Enligt lagen måste ett barn omhändertas om det är stor fara för hans eller hennes hälsa och utveckling på grund av uppväxtförhållandena eller barnets eget beteende. Omhändertagande är en åtgärd som dock endast kan vidtas om det är för barnets bästa och om åtgärderna inom öppenvården har visat sig vara otillräckliga.

Med omhändertagande mot klientens vilja avses en situation där ett barn som fyllt 12 år eller vårdnadshavarna motsätter sig omhändertagandet. Då måste domstolen avgöra ärendet. Socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter ska bereda till förvaltningsdomstolen en ansökan, där omhändertagande av barnet föreslås. Förvaltningsdomstolen sätter sig in i ärendet och avgör vad som är bäst för barnet.

Placering innebär att barnet flyttar till ett annat hem, det vill säga vården och uppfostran av barnet anordnas utanför barnets hem.

Ett barn kan som stödåtgärd inom öppenvården kortvarigt placeras utom hemmet ensam eller tillsammans med sina vårdnadshavare. Placeringen är frivillig och planeras tillsammans med vårdnadshavarna och barnet. Barnskyddslagen utgår från att barnet i första hand placeras tillsammans med barnets vårdnadshavare. Hela familjens placering kan ske på en anstalt eller också kan den ordnas inom familjevården. En placering kan behövas för att man i lugn och ro ska kunna bedöma barnets och familjens behov av stöd eller rehabilitering. En tillfällig placering kan behövas också om omsorgen om barnet ska ordnas temporärt, t.ex. på grund av en förälders sjukdom eller moderns förlossning.

Placering som stödåtgärd inom öppenvården innebär att barnet eller hela familjen tillsammans placeras utom hemmet för en kortare period. Placering inom öppenvården är alltid frivillig.

Ett professionellt familjehem är en form av familjevård. Det innebär ett hem som har det tillstånd som krävs enligt lagen för att fungera som familjehem.

Rättsmedlen har skapats för att trygga en klients rättigheter. Om en klient upplever att hen blivit felbehandlad inom tjänsterna eller till exempel i ett barnskyddsärende, kan ärendet föras vidare för officiell behandling. Syftet är att trygga rättigheterna för socialvårdens eller barnskyddets klienter och att trygga tillgodoseendet av rättigheterna i praktiken. Myndigheten är skyldig att ge råd och klienten har rätt att informera myndigheten om sin uppfattning. Vissa förfaranden har överenskommits för hur ärenden framskrider.

Skolkuratorn är socialarbetaren på skolan som hjälper och stödjer eleverna och deras familjer. Skolkuratorn kan hjälpa till exempelvis i situationer då eleven har problem med skolgången eller kamratrelationerna eller om det sker förändringar i hans eller hennes liv. Föräldrarna kan prata med skolkuratorn om barnets situation hemma eller om uppfostringsfrågor.

Skolpsykologen hjälper barnet i frågor som gäller uppväxt, utveckling och lärande. Skolpsykologen kan bedöma om barnet har inlärningssvårigheter och hjälpa till att hitta hjälp med dem. Man kan också vända sig till skolpsykologen om saker som gäller känslolivet oroar.

Skyddshemmen hjälper dem som fallit offer för familjevåld eller dem som upplever hot om familjevåld. Skyddshemmen har öppet dygnet runt och tar emot både enskilda personer och familjer. Skyddshemmen, som finns på större orter, betjänar också hjälpbehövande från andra orter.

Småbarnspedagogiken är avsedd för barn under skolåldern. Den kan ordnas på daghem och i familjedagvård samt också som klubbverksamhet. Småbarnspedagogik är en helhet som består av fostran, undervisning och vård och som baserar sig på överenskomna mål och innehåll. Inom småbarnspedagogiken arbetar lärare, socionomer och barnskötare som är utbildade inom småbarnspedagogik. Vårdnadshavarna beslutar om sitt barns deltagande i småbarnspedagogiken.

Socialarbetare inom barnskyddet arbetar inom den offentliga sektorn. Socialarbetarens uppgift är att behandla barnskyddets klienters angelägenheter samt att klientspecifikt planera, ordna, följa upp och bedöma tjänster. Enligt lagen ska socialarbetare inom barnskyddet vara yrkesmänniskor: de ska ha en lämplig utbildning för uppgiften.

En socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter är en socialarbetare som är särskilt utsedd till varje klient inom barnskyddet och som har hand om barnets angelägenheter. Socialarbetarens uppgift är att ansvara för att barnet får det stöd och de tjänster som barnet behöver. Socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter har som skyldighet att sörja för att barnets bästa tillgodoses.

I alla kommuner finns det en socialbyrå eller en socialförvaltning som erbjuder service och hjälp åt kommunens invånare. Socialbyrån eller socialförvaltningen ansvarar för barnskyddstjänsterna.

Socialjouren ansvarar för akut social hjälp dygnet runt, alla dagar i veckan. Kontaktuppgifterna till socialjouren finns i telefonkatalogen, på kommunens webbplats, via larmnumret 112, på sjukhus eller hos polisen.

Specialundervisningen är avsedd för elever som behöver särskilt stöd under skolgången. Orsakerna till detta kan vara många, exempelvis inlärningssvårigheter, sjukdom, försenad utveckling och andra orsaker. Specialundervisning kan ordnas i barnets närskola i samband med allmän undervisning eller i specialklass. Specialläraren är en lärare som har en viss kompetens och pedagogiska färdigheter att undervisa elever som behöver stöd.

Stödåtgärder inom öppenvården är tjänster som ordnas för familjer för att stödja och hjälpa barnen och föräldrarna inom deras egna livsområden. Stödåtgärderna inom öppenvården är frivilliga och bygger på samarbete med familjen. Stödåtgärderna planeras alltid individuellt för att motsvara barnets och familjens behov. Stödåtgärderna kan ordnas för enbart barnet eller enbart föräldrarna eller för hela familjen tillsammans. Behovet av stödåtgärder antecknas i klientplanen. Myndigheten fattar ett beslut om beviljade stödåtgärder, och familjen kan även ansöka om ändring i beslutet.

Båda föräldrarna ansvarar för underhållet av ett barn under 18 år, även om de inte bor tillsammans. Om föräldrarna skiljer sig måste de komma överens om barnets underhåll och ett eventuellt underhållsbidrag. Underhållsbidrag är ett penningbelopp som en underhållsskyldig förälder betalar till den andra föräldern med jämna mellanrum för att bidra till kostnaderna för barnets underhåll. Det kan vara fråga om en sådan situation, om den ena föräldern inte på något annat sätt sörjer för barnets underhåll och till exempel inte bor med barnet. Underhållsbidragets storlek beräknas utifrån barnets individuella behov och föräldrarnas betalningsförmåga. Det lönar sig att ingå ett skriftligt avtal om underhållsbidrag, som socialnämnden bestyrker.

Utredning av behovet av barnskydd innebär att en socialarbetare bedömer barnets uppväxtförhållanden samt föräldrarnas möjligheter att ta hand om vård och uppfostran av barnet. Om det i samband med utredning av barnskyddsbehovet framgår att barnskyddstjänster behövs, inleds en klientrelation inom barnskyddet.

Domstolen kan hos socialväsendet begära en utredning om förhållandena, med hjälp av vilken domstolen kan få information om barnets och föräldrarnas förhållanden när vårdnadstvisten avgörs. Begäran om utredning kan framställas endast av domstolen, när den anser det nödvändigt för att få tillgång till all information som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. I utredningen av förhållandena antecknas bl.a. barnets och föräldrarnas åsikter om saken samt frågor som inverkar på föräldrarnas möjligheter att vara vårdnadshavare och fostrare för barnet.

Med vård av barn utom hemmet avses att vården och fostran av ett omhändertaget barn, ett i brådskande ordning placerat barn eller ett barn som placerats med stöd av förvaltningsdomstolens interimistiska förordnande ordnas utanför hemmet.

Vårdnadshavarna är i allmänhet barnets föräldrar. Vårdnadshavare kan också vara endast en av föräldrarna, och då talar man om ensamförsörjare. Vid behov kan också någon annan än en förälder utses till vårdnadshavare. Vårdnadshavaren tar hand om barnet och beslutar om barnets angelägenheter. Vårdnadshavaren ska trygga barnets välfärd och balanserade utveckling samt lyssna på barnets åsikter.