Barnets rättigheter

Barnets rättigheter är utgångspunkten när familjen erbjuds offentliga tjänster, stöd och hjälp. Barnets rättigheter påverkar också uppfattningar om föräldraskap, familj och uppfostran.

Konventionen om barnets rättigheter utgår från att barnets föräldrar och vårdnadshavare i första hand ansvarar för barnets uppfostran och utveckling. Samhället ska dock sträva efter att stödja föräldrarna och vårdnadshavarna i denna uppgift. Familjerna ska ges behövlig hjälp tillräckligt tidigt.

Konventionen om barnets rättigheter

Alla barn har rätt till en bra och trygg barndom. Alla barn har rätt att växa upp och gå i skolan samt leka och vara delaktiga. Alla barn har även rätt till skydd och omsorg. Alla barns rättigheter finns samlade i FN:s konvention om barnets rättigheter. Konventionen är en allmänt godtagen uppfattning om vilka rättigheter alla barn bör ha oavsett bakgrund, såsom nationalitet, trosuppfattning eller familjens inkomster. Konventionen omfattar alla barn under 18 år.

Konventionen har godkänts av nästan alla stater i världen. I Finland trädde barnkonventionen i kraft år 1991. Konventionen är lika bindande som en lag, och förpliktar stater, kommuner, myndigheter, barnens föräldrar och andra vuxna på samma sätt som andra lagar. Tillsammans med konventionen om barnets rättigheter tryggas barns rättigheter i Finlands egna lagar. I den finska lagstiftningen finns det flera lagar enligt vilka barn ska behandlas som likvärdiga individer och alla måste bära gemensamt och lika ansvar för detta.

Lagarna stöder konventionen om barnets rättigheter

Konventionen om barnets rättigheter är lika bindande som lagen. Stater, kommuner, föräldrar till barn och andra vuxna ska följa konventionen.

Utöver konventionen tryggas barnens rättigheter av Finlands egna lagar. I Finland finns det flera lagar enligt vilka barn ska behandlas jämlikt som individer.

Barnets bästa är det viktigaste

I alla beslut som gäller ett barn ska barnets bästa alltid beaktas. Att fastställa vad som är barnets bästa kan vara svårt, för olika människor kan ha mycket olika uppfattningar om vad som vore bra för barnet. Barnets bästa innebär inte nödvändigtvis att besluten och lösningarna alltid följer det som barnet själv eller föräldrarna skulle vilja. Barnets åsikter är viktiga när man överväger barnets bästa, men barnets åsikter och barnets bästa är inte nödvändigtvis samma sak.

Barn får delta

En viktig princip för barnets bästa är att barnet själv får vara med i hanteringen och planeringen av sådant som angår honom eller henne. Man måste förklara tillräckligt tydligt för barnet vad man ska fatta beslut om och varför, så att han eller hon får bilda och uttrycka sin egen uppfattning om saken. Alla, även barn, har alltid rätt att delta i hanteringen av sådant som rör honom eller henne själv. Här finns det ingen åldersgräns. Man lyssnar på barnet och barnets åsikter och önskningar med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå. Man kan exempelvis ta reda på små barns känslor genom att observera barnets beteende eller lekar. När det gäller större barn ska de anställda berätta om det som händer på ett sätt som barnet kan förstå.

Enligt lagen har barn som har fyllt 12 år rätt att i många ärenden föra talan. Att föra talan innebär att barnets åsikter ska tas i beaktande på samma sätt som vuxnas i ärenden som gäller barnet. Att barnet deltar i hanteringen av ärenden som gäller honom eller henne innebär inte att barnet själv får bestämma. Det ligger på de vuxnas ansvar att fatta beslut och ta ansvar för besluten.