Konflikter mellan unga och deras föräldrar

Det är stora konflikter mellan Amal och hennes föräldrar

Amal var 16 år gammal. Hon kom till Finland som ettåring tillsammans med sina föräldrar. Hon var familjens äldsta dotter och har fyra yngre syskon. Hennes pappa arbetade på restaurang och mamman hade hela tiden varit hemma med barnen. Amal hjälpte ofta till på pappans restaurang på kvällar och helger. Hon fick också hjälpa mamman med att ta hand om sina yngre syskon.

Föräldrarna fick veta att Amal hade setts full på fredagen i närheten av stationen. Amal umgås i ett gäng med äldre killar. Det blev ett stort gräl om detta hemma. Föräldrarna skrek att Amal bröt familjens regler och förstörde deras rykte. Pappan sa att en ordentlig flicka inte ska vara ute med vem som helst sent på kvällen, som finländska ungdomar. Amal fick inte längre gå ut med sina vänner på helgerna. Hon började göra uppror mot föräldrarnas auktoritet. Bråken med föräldrarna skedde allt oftare. Efter ett stort bråk rymde Amal hemifrån och begav sig till ett skyddshus för ungdomar som en vän till henne berättat om.

När Amal anlände till skyddshuset berättade hon att föräldrarna kontrollerade henne för mycket och att hon var rädd för dem. Man ringde upp föräldrarna och berättade att flickan var trygg och befann sig på skyddshuset. Man bad föräldrarna att komma till ett samtal. Pappan blev ursinnig över samtalet, eftersom han hade hört att man kan ta barn från deras hem i Finland. Pappan sa att de hade följt lagarna i Finland, även om de hade sina egna värderingar när det gällde uppfostran. De visste vad som är bra för deras barn. Man berättade för pappan att mötet handlade om att få samtalsstöd i situationer i livet då det känns svårt att klara sig på egen hand. Pappan sa att de kunde få tillräckligt med hjälp från sina egna bekanta, om flickan bara fick komma tillbaka hem.

Bråk mellan föräldrar och unga löser man utan barnskydd

I slutändan gick föräldrarna med på ett samtal. Till samtalet kom det även en stödperson från en organisation. Situationen var mycket svår. När stödpersonen pratade med Amal på tu man hand kom det fram att föräldrarna inte hade slagit henne. Amal ansåg dock att det var omöjligt att bo hos sina föräldrar, eftersom de begränsade henne för mycket. Föräldrarna kände sig väldigt hjälplösa. De hade blivit berövade sin auktoritet som föräldrar. De visste att det var förbjudet med kroppslig bestraffning av barn. De visste inte vad de skulle göra då bråken med Amal var så hopplösa. Enligt föräldrarna ville flickan ha friheten att göra sådant de inte kunde gå med på.

Det kom fram att Amal hade hört om barnskyddet av en vän. Vännen hade berättat att man inte var tvungen att lyda sin pappa och att barnskyddet hjälper till om ett barn vill komma bort från hemmet. Man berättade för Amal att hemmet är den bästa platsen för ett barn så länge som det inte är farligt för henne att bo hemma. Tillsammans kom man fram till att i det här läget behövde Amal inte barnskyddets hjälp. Ingen barnskyddsanmälan gjordes, utan för att lugna ner situationen, kom man överens med familjen om att hålla ett samtal på skyddshuset. Målet med samtalshjälpen är att förbättra interaktionen mellan ungdomar och deras föräldrar genom att uppmärksamma både den unga och föräldrarna. Amal förstod att hon inte själv kan bestämma över allt hon gör. Föräldrarna medgav att de hade svårt att acceptera dotterns nya attityder och vanor men de försökte att göra sig av med en del av sina stränga krav. Enligt Amal och hennes föräldrar var den bästa lösningen, om den ansträngda relationen mellan dem inte blev bättre, att Amal tillfälligt flyttar hemifrån till en annan familj som familjen var bekant med. Den familjen bodde på annan ort.