Hjälp till barn med neuropsykiatriska svårigheter

Föräldrarnas oro över sina barn

Familjen har flyttat två gånger på kort tid då pappan har bytt jobb. Pappan jobbar skiftarbete och är mycket borta. Den yngre pojken är 6 år gammal och är hemma med mamma. Pojken har fått övervikt och är inte intresserad av att lära sig nya saker. Pojken anser sig vara sämre än andra och vill till exempel inte lära sig att cykla.

Den äldre pojken är 11 år och väcker mer oro. Han klarar sig inte i skolan. Han orkar inte koncentrera sig och har svårt för att lära sig något. Flyttningarna och byten av skola har förvärrat problemen.

Föräldrarna ombeds diskutera med läraren och skolkuratorn. De tycker att det kan vara en bra idé att skicka pojken på en undersökning. Först anser mamman att hon vet bäst vad pojken behöver. Efter diskussionen går föräldrarna dock med på att en remiss ska begäras av skolpsykologen och att pojken undersöks.

Orsaken till problemen hittas

Vid undersökningarna framkommer det att pojken har en ganska vanlig utvecklingsstörning i centrala nervsystemet som kallas Aspergers syndrom. Detta har varit orsaken till att barnet har betett sig annorlunda än andra och det har uppstått missförstånd och konflikter med klasskamraterna. När pojken inte har kunnat uttrycka sig på något annat sätt i en svår situation har han istället slagit. Föräldrarna informeras om att det är viktigt att pojken lär sig att hitta nya sätt att agera och uttrycka sig utan att använda knytnävarna.

Familjen får en remiss till neuropsykiatrisk träning (NEPSY), där pojken får hjälp med de dagliga färdigheter som han behöver och föräldrarna får hjälp med att stödja och styra barnet. Sonen får tillgång till en nepsy-handledare och tio behandlingar. Med föräldrarna avtalas också att de kontaktar socialvården och frågar om vilka andra stöd som familjen kan få i denna situation.

Hela familjen får hjälp

Socialvården föreslår att de kommer hem till familjen och diskuterar med föräldrarna. Under diskussionen lyssnar de på familjens behov och mamman medger att hon är utmattad. Hon blir glad när socialarbetaren visar intresse för hela familjens situation och funderar på olika sätt att hjälpa familjens yngre son. En bedömning av servicebehovet görs och utifrån bedömningen avtalas att familjen stöds med hjälp av familjearbete.

En familjearbetare börjar besöka familjen genast, till att börja med varje vecka. Familjearbetaren hjälper föräldrarna att effektivare ingripa i den äldre pojkens beteende och följa de råd som ges i nepsy-handledningen. Pojken får stöd också i skolan och småningom börjar skolgången löpa bättre. Pojken lär sig att bättre komma överens med de andra.

Den yngre sonen börjar förskoleundervisningen. Om några månader berättar pojken att han vill lära sig cykla så att han och kompisarna i förskolan kan göra en cykeltur tillsammans. Föräldrarna är lättade över att det finns lösningar på problemen. Familjen beslutar att göra en semesteransökan för att också föräldrarna ska få tid för varandra.