Rättsmedel

Myndighetens skyldighet är att ge råd

En myndighet har lagstadgad skyldighet att vid behov ge klienten råd när denne uträttar ärenden med myndigheten. För barn och föräldrar ska deras rättigheter och skyldigheter utredas. Många meningsskiljaktigheter kan lösas genom att direkt diskutera med tjänstemannen eller hans eller hennes chef. Om man dock upplever att de egna rättigheterna inte har tillgodosetts eller upplever att man har fått dålig behandling, kan man använda de egentliga rättsmedlen.

Genom lagstiftningen definieras vissa myndighetsbeslut som kan överklagas hos domstol. En anmärkning eller ett klagomål kan däremot framställas över myndighetens verksamhet, och det finns flera instanser som behandlar dem.

Socialombudsmannen hjälper vid konflikter

Inom socialvården har man skapat en möjlighet att vända sig till en opartisk person, om man upplever att ens rättigheter har kränkts. Därför har varje kommun en socialombudsman. Socialombudsmannens uppgift är att främja klienternas rättigheter inom socialvården genom rådgivning, hjälp och information. Socialombudsmannen kan också ombes att fungera som stöd och medlare, om man är missnöjd med den service eller det bemötande som man fått. Socialombudsmannens kontaktuppgifter finns på den egna kommunens webbplats.

Anmärkning

Man kan göra en anmärkning om att servicen är av dålig kvalitet eller att man fått dåligt bemötande. En anmärkning är ett snabbt och primärt sätt att anmäla missförhållanden. På detta sätt får man information om missförhållanden i tjänsterna. En anmärkning kan framställas tillsammans med socialombudsmannen, han eller hon vet vem som är ansvarig för ärendet i fråga, dvs. vem en anmärkning ska riktas till. En anmärkning ska alltid besvaras även om den till exempel inte leder till ersättningar eller andra åtgärder.

Rätt att anföra besvär över ett beslut – överklagande och rättelse

Den väsentligaste kärnan i rättsskyddet är principen att var och en har rätt att söka ändring i ett beslut som han eller hon fått. Det effektivaste rättsmedlet är överklagande, eftersom myndighetens beslut då prövas på nytt. Alla beslut kan dock inte överklagas: i lagen anges vilka beslut som kan överklagas hos domstol. Inom barnskyddet finns många sådana beslut. Efter överklagandet kan domstolen ingripa i beslutets innehåll till exempel genom att upphäva det helt eller genom att ändra beslutets innehåll.

I en del barnskyddsärenden ska omprövning av den kommunala socialvården begäras hos domstolen innan besvär anförs. Detta kallas omprövningsförfarande, och det är fortfarande kommunens interna förfarande. Syftet med omprövningsförfarandet är att ge den kommunala myndigheten möjlighet att ompröva sitt beslut innan det förs till domstol för behandling.

När det är fråga om ett barnskyddsärende som är särskilt viktigt med tanke på barnets och vårdnadshavarens rättsskydd, finns dock rätt att anföra besvär över beslutet direkt hos förvaltningsdomstolen, utan det ovan nämnda omprövningsförfarandet. Sådana ärenden är till exempel beslut om brådskande placering eller begränsning av kontakterna.

Kommunens socialombudsman ger råd i hur besvär anförs. En person som är mindre bemedlad har möjlighet att få rättshjälp av statens medel.

Klagomål

Ett klagomål är ett viktigt rättsmedel för individen, eftersom det kan användas oftare än besvär, även i de fall där det inte finns någon möjlighet att anföra besvär. Klagomålet anförs hos en högre myndighet eller en särskild myndighet som har till uppgift att övervaka lagenligheten i en annan myndighets verksamhet. Till exempel kan man av socialombudsmannen fråga vilken aktör som är den rätta i ärendet.

Ett klagomål kan anföras, om det misstänks att myndigheten inte har iakttagit lagen eller att verksamheten har varit felaktig eller otillbörlig. Ett klagomål kan också anföras i det ärende som man anför besvär. I ett klagomål får man alltid ett avgörande där man noggrant går igenom ärendet och berättar om de åtgärder som eventuellt följer av händelsen.